Hon har humorn som främsta passion

– så klarar hon sig bland alla män

Hon har komiken som ständig följeslagare och är inte rädd för att sticka ut hakan. Kistatjejen Melody Farshin för ut sina åsikter i rampljuset på ståuppscenen.

– Det går att driva med allt och alla – om det görs på rätt sätt, säger hon.

Melody Farshin beskriver sig själv sig som lugn, reserverad och på gränsen till blyg. Hon var aldrig klassens pajas, utan den som satt längst bak och granskade allt och alla.

– Men när jag väl yttrade mig så brukade det bli humoristiskt. Och tycker och tänker – det gör jag om det mesta, säger hon och stryker det långa mörka håret åt sidan.

Ståupp-premiären skedde på en liten klubb på Södermalm. I den lilla källarlokalen väntade 20 av hennes vänner och 20 hårdrockare som var stammisar.

– Det var första gången jag var den som hade kortast hår i lokalen, säger hon och skrattar.

– Men jag glömmer aldrig de första 30 sekunderna. Det var hemskt och lät som om jag läste replikerna innantill, men efter det första skrattet släppte nervositeten direkt.

Och publiken gillade vad den såg. En av gästerna visade sig dessutom vara ägare till en annan klubb och Melody fick omgående en inbjudan, och på den vägen är det. Nu uppträder hon på de flesta av Stockholms ståuppscener.

Melody Farshin är född och uppvuxen i och runt Kista. Här bor också ett flertal av hennes vänner.

– För mig är det här hemma, jag älskar naturen och mina gamla områden, de små gårdarna där jag lekte som barn.

Ett annat favoritställe är det nattöppna arabiska Kafé Shai, där hon får en känsla av att befinna sig i ett annat land.

– Mina föräldrar kommer från Iran, men jag är född här. Jag vill inte placeras i ett fack, som antingen svensk eller utländsk, utan trivs med att ha en fot på vardera sidan. För mig är det en styrka, både privat och i min yrkesroll, att ha vuxit upp i förorten och gått i skola i stan. Det gör att jag kan läsa av en publik och identifiera mig med olika typer av människor.

Melody Farshin har haft en mängd olika jobb, som bland annat receptionist, telefonförsäljare och elevassistent. Parallellt med det har hon också under fyra år verkat som ståuppare och drömmen är att kunna ägna sig åt det på heltid.

– Jag drivs varken av pengar eller kändisskap utan av att varje minut få ägna mig åt något jag brinner för. Många blir chockade när de får veta att jag arbetar som komiker, eftersom jag framstår som tillbakadragen och inte beter mig som det kanske förväntas av en entertainer. Men just komiker måste vara väldigt observanta, det är man inte om man bara tänker på att stå i centrum.

Trots en bransch med tuffa villkor så ångrar hon inte sitt val en sekund.

– Det är ibland nästan omöjligt men det är ändå ståuppen som gör mig riktigt lycklig. Sedan är det många komiker som är otroligt begåvade och presterar enormt bra, många gånger mycket bättre än de man ser på tv, men de står och stampar på ett och samma ställe för att de rätta kontakterna saknas. Branschen är också väldigt mansdominerad, jag har aldrig varit med om något liknande på någon annan arbetsplats.

Vilket är ditt bästa

framträdande hittills?

– Förra vintern skulle jag uppträda på ett ställe där de flesta gästerna var trendig överklass, en publik jag normalt sett inte går hem oss. Min plan var att fatta mig så kort som möjligt och sedan gå av scenen, men det visade sig bli ett av mina bästa gig.

Hon ler åt minnet och utbrister:

– Jag som knappt har satt min fot på en nattklubb under hela mitt liv är glad att mina fördomar inte stämde den gången.

Hur känns det när skratten uteblir?

– Det hände mer förr, när jag var ny och inte kunde behärska publiken på samma sätt som i dag.

Jämfört med en amerikansk publik, som kan häckla och bua rejält om den inte är nöjd, är den svenska mycket snällare. Den svenska mentaliteten, att inte sticka ut, följer med in i salongen, tycker Melody Farshin.

– Sedan är det skillnad på att vara delaktig och att vara oförskämd. Tyvärr finns det de som tagit några öl för mycket och som inte förstår att de förstör för alla andra när de skriker nedvärderande saker och förstör showen. Jag har fått höra en del rasistiska kommentarer på scen. Ofta ingriper dock andra i publiken när någon blir för skränig.

Melody Farshin älskar satir och tycker att man kan skämta om allt – men det är inte säkert att det blir bra.

– Det beror mycket på vem som gör det och om vad. Jag vet att jag aldrig skulle kunna dra ett sexskämt...

dels för att jag inte gillar under bältet-humor, dels för att jag ser ut att vara muslim. Bilden av mig är därför att jag inte kan skoja om sådant. Därför kan det bli fel.

Melody Farshin anser att kvinnliga komiker ofta döms på förhand.

– När en kvinna går upp på scenen är det tyvärr många som tänker: nu blir det ett ältande om relationer och tamponger. Och somliga uppfattar säkert mina åsikter som feministtjat medan andra verkligen förstår vad jag säger.

Materialet försöker hon alltid anpassa till publiken där kriterierna bland annat är ålder, bakgrund och social tillhörighet. Att skämta om stockholmare går hem i Norrland och vice versa, men en rolig historia om en resa mellan Slussen och Centralen går bara hem i Stockholm.

– En publik med iranska invandrare vet förmodligen inte vem Linda Rosing är. Då refererar jag i stället till en persisk variant av henne, säger Melody som vill vara öppen för all publik och säger sig till och med kunna uppträda inför Sverigedemokraterna för att nå ut med sitt budskap.

– Det skulle vara en tuff utmaning, säger hon och blir sedan allvarsam.

Just Sverigedemokraterna har nämligen fått sina kängor av Melody. Inför förra valet lade hon bland annat upp ett videosvar på partiets egen valreklamfilm på Youtube, med målet att den som sökte på reklamfilmen även skulle få upp hennes klipp.

– Jag var väldigt arg och ville göra någonting, ett slags motreaktion. Och i mitt fall blev den humoristisk – jag ville driva med dem.

Videon har medfört många hotfulla mejl och under en period var Melody riktigt orolig. Samtidigt innehöll breven så mycket okunskap att de blev tragikomiska, menar hon.

– De inleddes ofta med ”jävla arab”. Avsändaren kunde inte ens kränka mig rätt, jag är inte arab.

Tilläggas bör att många också har rosat videon. Ett rörande exempel är den 14-åriga flickan som hörde av sig. Hon levde som gömd flykting och var livrädd för vad som skulle hända om Sverigedemokraterna vann valet.

– Det betydde massor för mig att jag på något sätt kunde vara ett stöd för henne.

Du tycks stå stadigt med båda fötterna på jorden. Har du haft en trygg uppväxt?

Melody skruvar lite på sig och svaret dröjer:

– Nja, det har inte varit helt enkelt. Men jag vill inte gå in på det närmare. Man kan säga att jag blev vuxen fort och när mina kompisar mest tänkte på att festa så planerade jag inför framtiden. Vad jag skulle jobba med, var jag skulle bo och så vidare. Jag är en ung tjej men inombords är jag 80 år, säger hon utan att blinka.

Att försörja sig som ståuppare har dock visat sig vara svårt, trots att hon genom sina uppträdanden i Sveriges ståuppkyrka nummer ett, Norra Brunn, i dag kan se sig själv som en erkänd komiker.

– Jag litar på att min passion för yrket kommer ta mig framåt. Något annat val finns inte för min del – ger upp det gör jag inte i första taget.

Text & Foto: Mia Wibacke Bornberger