Den vita tigern

Författare: Aravind Adiga
Aravind Adiga är född 1974 i Madras i östra Indien. Han har studerat vid Columbia och Oxford. Han är en av fyra debutanter som vunnit Bookerpriset och den femte från Indien.

”I forna dagar fanns det 1 000 kaster… i Indien. I dessa dagar finns det bara två kaster: Män med stora magar, och män med små magar.”

Den vita tigern av Aravind Adiga är en både underhållande och skrämmande bok som 2008 belönades med Bookerpriset, den engelskspråkiga världens finaste litterära pris.

Under sju nätter berättar Balram, ”den vita tigern”, tjänare, entreprenör, filosof och mördare sin historia. Balram föds i Indiens mörka hjärta, medan han krossar kol och torkar av bord drömmer han om att fly – om att lämna Moder Ganges stränder, i vars dunkla djup kvarlevorna av hundra generationer har sipprat. Han anställs som chaufför åt ett rikt par och deras två dvärgspetsar. Bakom ratten på en Honda ser Balram för första gången Delhi.

Staden blir en uppenbarelse. Hans omskolning äger rum mitt bland kackerlackorna, telefonbolagen, 36 000 004 miljoner gudar, slummen och trafikstockningarna. Fångad mellan sin instinkt att vara en lojal son och tjänare och sin önskan att klättra på statusstegen lär han sig en ny moral i hjärtat av ett nytt Indien. Balram börjar se hur Tigern skulle kunna fly sin bur. För en man måste väl spilla lite blod för att nå toppen?

Den vita tigern är en resa mellan två olika Indien, från bylivets mörker till storstadens ljus. En respektlös, underhållande, gripande och helt oförglömlig berättelse.

Ett annat Indien

Hur började arbetet med Den vita tigern?
Romanen började som ett slags experiment. Besökare från Sydafrika eller Sydamerika frågade mig ofta varför de verkar förekomma så få brott i Indien, trots de stora klyftorna mellan de rika och fattiga i samhället. Hur kommer det sig att tjänare till de rika i Indien, trots att de har full insyn i sin herres hushåll, inte stjäl och bedrar, utan förblir så ärliga? Vad är det som håller Indiens kastsystem på plats? Jag började fantisera om en tjänare i Delhi som kallblodigt stal och bedrog sin herre.

Varifrån fick du inspiration till bokens huvudkaraktär Balram Halwai?
Balram Halwai är en blandning av många män jag mött när jag rest genom Indien. Jag tillbringar mycket tid på tåg- eller busstationer, eller i bostäder för tjänstfolk och i slumområden. Balram är vad ni skulle höra om avloppen eller kranarna i ert hus plötsligt började tala.

Din roman beskriver ett Indien som vi inte så ofta ser. Var det viktigt för dig att presentera ett alternativt Indien?
Det främsta skälet till att någon skulle vilja läsa den här boken, hoppas jag i varje fall, är att den roar dem och håller deras intresse fram till slutet. Jag läser ingenting för att jag ”måste”.
Jag skrev helt enkelt om det Indien jag känner till, och lever i. Det är inte ett ”alternativt Indien” för mig” Det är ett ganska ordinärt, tro mig.