Hon ser världen från cykelsadeln

– nu kommer hennes andra roman

Gabriella blev blixtkär i – cyklar. Hon började själv tävla på cykel, blev expertkommentator i TV, upplevde OS – och nu skriver hon böcker om, just det, cyklar. Jonas Cederquist tog en cykeltur med författaren som tillbringade sin barndom i Kista.
– Det var en utomordentlig miljö att växa upp i, säger hon.



Att det står cyklar i köket känns logiskt när man besöker någon som skrivit två ”cykelromaner”.  Lika rimligt är att världskartor i olika skepnader hör till väggprydnaderna i vardagsrummet. Gabriella Ekström har rest i över 70 länder, bland annat till ovanliga mål som Uzbekistan och Nordkorea.
– En fin komplimang jag fått är ”Du är internationell”. Jag identifierar vare sig mig själv eller andra med nationalitet, säger Gabriella.
Hon blickar ut genom fönstret och lägger till:
– Då kan man undra varför jag bor i en lägenhet just i Bromma… Men även om jag känner mig som en kosmopolit är jag också västerortare i själ och hjärta. Jag är född i Kista, i ett område som många rynkar på näsan åt idag, men som för mig var en alldeles utomordentligt trevlig miljö att växa upp i.

Flera av landskapen Gabriella upplevt har ett särskilt utrymme i hennes liv. Till älsklingsplatserna i Europa hör belgiska Flandern, där hennes nyutgivna roman Lejon­tämjaren utspelas. I den möter huvudkaraktären, cyklisten Mathieu Talabardon, utmaningarna i landsvägsloppet Ronde van Vlaanderen.
Gabriella sätter sig i fåtöljen och stryker samtidigt det långa blonda håret åt sidan. I både rösten och ögonen uttrycker hon sina känslor för Flandern.
– Jag förälskade mig i lantligheten och de jordnära människorna som vårdar sina hus så ömt, i fåren som betar på bakgårdarna och i de små vägarna som knappt går att skilja från stigar. GPS:en kan plötsligt säga ”höger” och man sitter som ett frågetecken för det syns knappt någon väg, säger hon med ett skratt.

Under sådana omständigheter är kanske cykel ett lämpligare transportmedel, trots vägarnas steniga ojämnheter. Cykelsporten utgör huvudram i Gabriellas två romaner, De som inte vann (2010) och Lejontämjaren. I böckerna korsas Gabriellas kärlek till de franska och belgiska landskapen med hennes erfarenheter av cykelsporten, den hon föll för som 16-åring i mitten av 1990-talet.
– Jag fascinerades av farten och att cyklisterna susar fram i ett levande landskap rikt på traditioner och historia, till skillnad från tävlingar som avgörs på avgränsade arenor. Byarna som passeras, där alla, från unga killar till gamla tanter, står och väntar på cyklisterna har alla sin speciella charm. Cykel är starkt integrerat i befolkningens kultur och medvetande, till skillnad från i Sverige där sporten är liten och media enbart fokuserar på dopningsproblemet, vilket inte är större än i andra sporter, påstår hon.
Efter blixtförälskelsen tog cykelsporten snabbt en central plats i Gabriellas liv. Hon har själv tävlat men är mer känd som expertkommentator i TV, bland annat i OS i Sydney 2000 och i flera stora europeiska lopp, exempelvis Belgien Runt. Vidare skrev hon under många år för cyclingnews.com, där hon bjöd cykelfantasterna på nya perspektiv.
– Där andra var fokuserade på placeringar och resultat, såg jag små händelser i klungorna som visade det psykologiska spelet, de sociala hierarkierna och intrigerna mellan åkarna. Att fånga det mänskliga i ett sportögonblick och beskriva det var min styrka.

Gabriellas upplevelser av cykelsporten blev med tiden en grund för författardrömmarna. Redan för tio år sedan skrev hon på manuset till sin första roman.
– Boken levde inom mig, men det kändes ett tag oöverstigligt att förverkliga den. Efter Tour de France 2009 tog jag fram manuset igen och bitarna föll på plats. Några förlag svarade att manuset hade litterära kvaliteter men att ”cykel är för smalt”.
Det nystartade förlaget Sundewall & Eriks­son trodde dock på Gabriella och förra året gavs De som inte vann ut, i vilken Mathieu Talabardon debuterar i Tour de France.
– Många böcker och filmer handlar om vinnarna. Jag vill skildra alla som inte vinner, men på olika sätt bidrar till att sätta färg på cykelsporten.

Gabriellas ambition är att delvis försörja sig på författarskapet. Hon har dock inga planer på att ge upp sin andra yrkeskarr­iär, där djurvärlden är i fokus. Gabriella är butikschef för två zooaffärer, Akvarielagret i Bromma och XL Zoo i Barkarby. Djurintresset märks också i lägenheten där jag togs emot med schäferskall och papegojsnack.

Och i bokhyllan står Gabriellas tredje bok, Från Arapaima till Ögonfläcksrasbora, en faktabok om akvariefiskar. Boken utgör en skarp kontrast till cykelromanerna och vittnar om hennes mångsidighet.
– Akvaristik är visserligen ett smalt ämne men målgruppen är desto lättare att nå. Själv brukar jag ha tio akvarier i lägenheten, men har inte hunnit skaffa nya efter att jag sålde de gamla.

Gabriella säger att hon inte skulle vilja skriva på heltid, eftersom det riskerar att bli för isolerat. Att ha människor omkring sig är betydelsefullt för henne. Hon ger intrycket av att veta vad hon vill, vilket kan vara en egenskap som blir extra viktig för en ung kvinna med långt och blont hårsvall.
– Jag vill behålla mitt hår som det är och det ger mig dessutom tillfällen att driva med människors fördomar. Jag kan få frågan ”När kommer författaren”? Vid boksigneringar och då svara ”ingen aning…”. Likadant i zooaffären där det hänt att kunder inte förstått att jag är chef utan vänt sig till manliga praktikanter. Och idrottsmän vill gärna bli extra coola när de intervjuas av en blond tjej, säger Gabriella och ler med lätt himlande ögon.
Som tur är har de flesta förstått att det är 2011 och att det är egenskaper och inte kön som räknas ...

När vi lämnat lägenheten och cyklar bort mot Olovslundsdammen, en av de lummiga omgivningar som berikar Bromma, berättar hon om sina framtida bokprojekt.
– På sikt blir det en tredje cykelroman, som ska kretsa kring Spanien runt. Men först har jag planer på en bok i längdskidmiljö, där utgångspunkten är Ryssland och inte Sverige. Längdskidor har många likheter med cykelsporten, inte minst åkningen i klungor. Skidor kräver mer research av mig än cykel så det blir en utmaning, säger hon.
I sommarvärmen som ligger över Bromma den här dagen känns det långt till ryssvinter och snökärva skidspår. Men i Gabriella Ekströms produktiva liv snurrar ekrarna fort och den skidroman hon har i tankarna kan nog inom en ganska snar framtid formas till litterär verklighet.

Text & Foto: Jonas Cederquist