
Anders Lindström: – Kista/Akalla ligger perfekt
Han var Årets Ledare, har haft mängder med toppjobb inom svenskt näringsliv, är prisad företagsrekonstruktör och en stark drivkraft i svenskt kulturliv. Men mest bryr han sig om familjeföretaget i Kista/Akalla.
När Upplands Motor i Kista/Akalla invigdes i höstas kändes bilkrisen långt borta. Prominenta gäster som VD:ar, styrelseordföranden och andra högdjur med Volvo PV:s VD Stephen Odell i spetsen. Och ägaren Anders Lindström höll ett bejublat framträdande.
– Mina första minnen är reservdelslagret vi bodde ovanför och lastbilsverkstaden på gården utanför. Alla vi fem syskon hjälpte till i företaget under uppväxtåren, berättade han för de församlade. Ja, norrbottningen Anders föddes in i motorbranschen men han gjorde en lång karriär innan han återkom till den. Visserligen blev han efter studierna styrelseordförande i familjens företag Bil & Traktor i Luleå samtidigt som han var VD i andra företag och startade egna företag. Som chef blev han specialist på rekonstruktioner av problemföretag. Och det var inga små firmor. Platzer Hus, Essve Produkter, Selga, Saba/Carnegie och Sparbanksrörelsens investmentbolag, Sparta Holding, för att nämna några.
– Den mest kända var väl Bahco som var nära konkurs 1983. Tre år senare var jobben räddade för 9000 anställda i 26 länder, minns Anders. Efter det jobbet fick han den fina utmärkelsen Årets Ledare och blev känd i hela riket. Men han är också ett känt namn i kulturkretsar. Anders, som är fil kand i statsvetenskap och ekonomisk historia, har ett stort musikintresse och har genom åren bl.a. varit ordförande i Stockholms Konserthus och Stockholms Filharmoniska Orkester och vice ordförande i Sveriges Television. Och han har en egen stiftelse för unga musiker. Hur har han hunnit med allt?
– Tja, nu har jag i alla fall trappat ned. Är vice ordförande i Folkoperan, ordförande i den svenska delen av Family Buisness Network, en världsomspännande organisation för familjeföretag, och så förstås Upplands Motor, säger Anders.
Ja, varför återkom han då till bilbranschen? Så här var det: Byggfirman Diös ägde Upplands Motor och företaget tyngdes av svåra förluster, men Anders såg möjligheterna och köpte företaget i slutet på 80-talet. Först krävdes rekonstruktion och sedan fick entreprenören i honom fritt utlopp. Han sålde fem anläggningar och kvar blev de i Uppsala och Märsta. Verksamheten blev mer kundorienterad med en kraftig satsning på att utveckla servicen. Upplands Motor säljer idag Volvo, Ford, Renault och Jaguar.Och sedan sattes det stora målet upp: att erövra norra Stockholm. – Vi kallade det för E4-konceptet. Och nu är vi här med ett skyltfönster direkt till landets trafiktätaste väg. 1,2 miljoner människor når oss. Kista/Akalla ligger perfekt. Dessutom en fin anläggning med egen restaurant och cafe och gott om p-platser, säger Anders.
Här har han sitt kontor, men den operativa verksamheten har han lämnat bort. Tillsammans med sin fru Margit och de fyra barnen sköter han rollen som ägare. Äldsta dottern Filippa arbetar i företaget. Nästgårds ligger Svenska Bil, som bland annat säljer Saab, och man måste förstås fråga företagskirurgen hur han skulle ha rekonstruerat detta välkända svenska bilmärke. – Omöjligt att svara på eftersom jag inte har någon insyn i företaget. Men de gör bra bilar.
Okej, vad betyder då bilen för Anders? – Själv är jag en praktisk person, och ser bilen främst som ett transportmedel. Ett arbetsredskap. Jag och min fru har privat en Volvo S80 diesel och en Volvo V50.
Hur viktigt är bilens utseende? – Väldigt viktigt för de allra flesta. Bilen är ett uttryck för vem man är. Det är som med kläder som ju ska passa ens personlighet. Kvinnor tycker att färgen är viktig, och väljer oftare färgrikare bilar. Men de frågar aldrig efter motorstyrka som männen.
Så du har ingen drömbil? – Nej, min dröm är mina båtar. Och de har jag redan. Vi tycker om att vara i skärgården.
Har du bara haft fina bilar? – Nja, jag minns förstås min första bil. Jag köpte den billigt. Det var en gammal Volvo PV 444. Sista resan körde jag och min fru från Uppsala till Luleå. Vi var tvungen att fylla på olja hela tiden. Efter den resan dog den för evigt, precis i det ögonblick när vi kommit fram till Luleå, minns Anders.
Text & Foto: Jonas Wallmark
|